Loop
Från HamWiki
En loop är en antenn som vanligen består av en en våglängd lång radiator som är kortsluten.
Det finns en uppsjö av olika variantet av loopar, bland annat quad, deltaloop, stretched loop, m.fl.
Ramantenn
En av de äldre mottagarantennerna inom kategorin loopantenner är Ramantennen.
En ramantenn kan utformas på flera olika sätt. Den vanligaste och enklaste är boxloopen eller kryssloopen. Varje sida är lika lång, ofta en meter. Spolen har sju varv som ligger ungefär en halv centimeter separerat. Denna spole paralellkopplas till en 500 pF (pikoFarad) luftspaltad vridkondensator. Denna konstruktion ger en loopantenn som kan användas för mellanvåg (ungefär 540 till 1650 kHz).
Hur fungerar en loop?
En loop tillsammans med sin kondensator kan jämföras med en vanlig svängningskrets. Dvs en spole och en kondensator som är paralellkopplade.
När vi ändrar kondensatorns konduktivitet så ändrar vi svängningskretsens resonansfrekvens, dvs den frekvens som kretsen tycker bäst om. Denna krets styr både mottagningen i radioapparater och utsändningen i sändare.
Tänk dig att du tar en tjock tråd (1) och gör en ögla av den (2), nu har du en spole med ett varv. Tänk dig nu att du har en sändare rakt framför dig. Placera nu öglan så att du tittar genom hålet mot sändaren(3). Den inkommande signalen kommer att träffa båda sidorna av öglan. Den spänning som uppstår när radiovågen träffar ledaren (inducerad spänning) kommer att vara identisk på båda sidorna, m a o kan man säga att där du håller vänsterhanden kommer det att finnas en positiv spänning och i din högra hand en negativ.
Dessa två inducerade spänningar är lika och jobbar mot varandra.
1.Vhögersida - Vvänstersida = 0
dvs mottagningen är noll. Detta är alltså fullständig nollning. Vrid nu din loop 90 grader så att tråden ligger an mot din näsa och pekar mot sändaren.
Signalen träffar den första tråden och strax efter den andra.
Som bekant kan ju radiovågen jämföras med en sinus eller cosinus kurva. Vad som händer nu är att vi får en fasförskjutning dvs den vågtyp som radiovågen uppträder som, kommer att ha olika amplitudhöjd vid träffen av ledarna och då kommer följaktligen även den spänning som bildas (induceras) att ha olika styrka (potential) och när vi gjort subtraktionen Vhögersida - Vvänstersida kommer vi att finna att det finns en spänning kvar, och det är den som våran radiomottagare sedan får jobba vidare med. Detta motsvarar maximalt upptagande.
Lutar vi sedan våran loop maximalt 15 grader i sidled får vi ytterligare möjlighet att nolla ut en icke önskvärd station genom att man så att säga ökar djupet på nollpunkten. Har du två stationer framifrån som ligger inom det breda upptagningsfältet hos loopen kan du enkelt genom att böja den antingen framåt eller bakåt, minska signalstyrkan hos den andra stationen. Lutar du loopen mer än 15° så minskar loopens selektivitet (funktion som loop snarare sagt).
Signalavtappning
Det finns i princip två sätt att leda av signalen från loopen, antingen så lägger vi på ett induktansvarv och tillverkar en transformator, eller så tar vi in signalen via en förstärkare.
Avtappningen gör genom att induktionsvarv läggs i mitten av loopen (ett varv av koppartråd). Härigenom har vi då skapat en transformator med förhållandet 7:1 vilket menas att signalen växlas ner för att bättre matcha mottagarens impedans. 7:1 står för förhållandet mellan trådarna, loopen har sju varv (primära lindningen) och avledningen ett varv (sekundära lindningen).
Skall vi låta loopens upptagna signal förstärkas, kan vi t.ex. använda oss av en DMA (Differntial Matching Amplifier). Man kopplar på DMA-n direkt över resonanskretsen. Man kan också välja att sätta en rak förstärkare efter kondensatorn och endast förstärka ingångssignalen.
Piken (max) hos loopen blir avsevärt större om man har en DMA, men nollningen blir densamma med eller utan DMA.
Naturligtvis blir störningarna större om du har en förstärkare påkopplad. Bor du i ett område med mycket störningar så rekommenderas att inte använda någon form av förstärkning. Att koppla på filter kan i vissa fall hjälpa, men filter tar tyvärr ingen hänsyn till vad det är man lyssnar på.
För att sedan leda signalen den korta biten från loopen till mottagaren så finns det två metoder. En är att använda koaxialkabel och andra metoden är bandkabel. Vill du ha en störningsfri anslutning skall du ha en bandkabel. Denna ansluter du till radions dipol- anslutning och finns ingen sådan så blir det antenn-jord anslutningarna som får gälla. En 300 ohms bandkabel anslutes direkt till radion och inte via någon form av avstämningsenhet / anpassare. Skälet till varför man skall ha bandkabel och inte koaxial är p.g.a. att om du ansluter en bandkabel till dipolingången så kommer den signal som bandkabel plockar upp att raderas automatiskt p.g.a. att båda ledarna tar upp lika mycket och när de kommer in i mottagaren så har de motsatt riktning dvs (-V) + (V) = 0, kvar blir bara loopens signal. En koaxialkabel är uppbygd i minst två lager, det innersta är en tunn kopparledare och den yttre ett stort nät kallat skärm. Tittar vi på mantelarean, dvs den yta som varje lager upptar, så ser vi att skärmen är flera gånger större i yta än vad innerledaren är, detta gör att Vskärm - Vledare inte kommer att bli lika med noll, vi har en restsignal och en störningskälla.
Ett alternativ med koaxialkabel är att man låter båda sidorna få sin egen koaxialledning, och "jordar" skärmarna till radions fiktiva jord.
