Sampling
Från HamWiki
AD/DA-omvandlare, ADC (engelska. Analog-Digital Converter) även DAC (Digital-Analog Converter), är en komponent som har som uppgift att sampla en analog signal, vanligtvis spänning, till en digitalt, eller tvärtom.
Dess viktigaste parametrar är samplingsfrekvensen och upplösningen i bitar. Samplingsfrekvensen måste var mer än två gånger större än högsta frekvensen som signalerna innehåller enligt samplingsteoremet[1]. Upplösningen i bitar ger upphov till ett avrundningsbrus. Signal/brus-förhållandet är 1,5+6n där n är antalet bitar.
Det finns även det motsatta, dvs en DA-omvandlare, som utför motsatsen till en AD-omvandlare, dvs en digital signal omvandlas till en analog, oftast en spänning.
Exempel på AD/DA-omvandling är ljudkortet i en dator. Ljud i rummet överförs till spänning via en mikrofon, som överförs till ljudkortet, som omvandlar ljudet i rummet till en digital signal i datorn. Motsatsen är såklart när datorn spelar upp ljud till högtalarna. I moderna HiFi-system, vill man behålla signalen digital så länge så möjligt, eftersom analoga signaler är känsliga för störning när den överförs. En digital signal överförs, oftast kodad med antingen förlustfri komprimering eller som rå-data. Vinsten är att signalen inte löper samma risk att modifieras på vägen, men risken finns fortfarande för bit-fel. Förlusten blir fördröjning, när processorerna överför bitarna mellan varandra, ofta som paket med flera bitar åt gången. För telefoni, räknas 50ms som en gräns för vad det får vara i fördröjning mellan två människor som talar. Från DVD-spelaren till människan, spelar fördröjningen bara roll i uppstarten, när den digitala video- och audio-strömmen väl är framme fortsätter den kontinuerligt och fördröjningen märks inte av, ungefär som att buffra.
